Den 8/2-9/2 möts statsministrar från de nordiska och baltiska länderna samt Storbritannien i Stockholm för att diskutera hur folket ska fås att jobba fler år, och hur ”kvinnligt ledarskap” ska gynnas. Men de kommer inte få bestämma ostört. Det nybildade nätverket Tillbaka till framtiden anordnar bland annat en demonstration på Stureplan under onsdagkvällen:

- Vi håller inte med om att alla måste jobba mer: vi vill skrota arbetslinjen och stärka fritidslinjen, säger Samira Ariadad från Tillbaka till framtiden.

Sverige införde åtta timmars arbetsdag för nästan 100 år sedan. I dagens stressade värld, där många inte får tiden att räcka till, borde det vara en självklarhet med arbetstidsförkortning. Men istället så ger kapitalismens logik endast utrymme för ökad profit, ökad tillväxt och mindre fritid. Det är dags att ställa den viktiga frågan: hur mycket ska vi jobba, med vad och varför?

- I en tid där alla politiker pratar okritiskt om jobbskapande är det dags att presentera ett alternativ, avslutar Christian Tengblad från Tillbaka till framtiden.

Hela veckan är fylld med aktiviteter, läs hela programmet på: http://www.tillbakatillframtiden.nu

Ring någon av presskontakterna:

Samira Ariadad 0735018981 Christian Tengblad 0706529892

Tillbaka till framtiden är ett nätverk bestående av Allt åt Alla Stockholm, Prekariatet, SUF Sthlm, SUF Västerort och Planka.nu. Vi vill ersätta arbetslinjen med fritidslinjen och kvinnlig ledarskap med verklig jämställdhet.

RADIO PLANKA.FM
Sänder live på kvällarna under hela NoFuture-mötet. Streamad radio på planka.fm. Mellan 17.00-20.00. Varje kväll har sin egna värd.
Onsdag: förbundet Allt åt alla
Torsdag: Prekariatet
Fredag: Syndikalistiska ungdomsförbundet
Måndag: Förorternas riksdag (Forix)

TISDAG 7 FEBRUARI
FÖREDRAG: BORTOM ARBETSLINJEN – BORTOM ARBETET
@Teater Tribunalen, Hornsgatan 92, T-Zinkensdamm, kl 18.00

Den teknologiska utvecklingen mer än tredubblat arbetets produktivitet. Trots det har den arbetade tiden inte minskat. I flera länder ser vi istället hur den generella arbetstiden ökar, hur arbetet töms på mening och hur staten blir en allt viktigare aktör i strävan efter att ”skapa jobb”. Varför?

Inledning: Karin Bähler Lavér (Prekariatet), Edvin S Frid (Centrum för marxistiska studier)
Medverkande:
Roland Paulsen, doktorand i sociologi vid Uppsala universitet och författare till Arbetssamhället – Hur arbetet överlevde teknologin.
Cecilia Höglund, Kvinnopolitiskt forum och Brand

Arr: Centrum för marxistiska samhällsstudier och ABF Stockholm tillsammans med Tillbaka till framtiden

Facebook-event

ONSDAG 8 FEBRUARI
MANIFESTATION: SÄNK ARBETSTIDEN – STÄRK FRITIDSLINJEN
@Svampen, Stureplan, kl 18.00.

Ärligt talat så äger du inte särskilt mycket av din tid. Den där kvarten du snoozar är en väckarklocka: det känns bra, men samtidigt fel. Du vill få lov att bestämma, men är också tvungen att komma i tid till arbetet. I samhällsdebatten kan det låta som att fler arbetade timmar och mer jobb är något alla vill ha. Det stämmer inte. De poltiker som samlas i Stockholm 8-9 februari för att diskutera hur du ska jobba längre har själva förmånliga pensionsvillkor. Det är vanligt folk som ska jobba mer. För hundra år sedan sänktes arbetstiden till 8 timmar per dag. Nu är det dags att sänka den igen.

Stoppa vuxenarbetet!
Människor stressar medan andra inte får någon chans att försörja sig. Rent skadliga yrken inom riskkapitalism och vapenexport bidrar till ökad sysselsättning. På tusentals kontor sitter folk av tiden och gör annat tills klockan äntligen slår fem. Arbetssamhället har stora problem. Istället för att tillsammans arbeta för gemensamma mål så säljer vi vår arbetskraft samtidigt som arbetslinjen upphöjs till religion. De flesta politiker sjunger samma visa: det är mer arbete, för fler och jobbskapande som gäller. En diskussion om vart vi ska saknas – och ett samhälle där fritid skulle maximeras istället för vinst avfärdas som utopiskt.

Arbetsresor är ångest
Sex timmars arbetsdag i all ära, men hur långt ska du behöva pendla till jobbet? I dagens trafikmaktordning ses långa resor som något positivt, och gränserna för hur långt du kan tvingas pendla flyttas hela tiden fram. Istället för att bygga tillgängliga samhällen så placeras jobb på ett ställe, bostäder i ett annat och mataffären i ett externt köpcentrum. Lokala nöjen och rekreation – som Aspuddsbadet – läggs ner till förmån för sovstäder där vi aldrig träffar varandra. Det hela slutar i en massa död tid och påtvingad ångestframkallande pendling istället för frivillig, roliga, resor. Så visst, sänk arbetstiden, men ge oss också högst 15 minuter väg till arbete, affärer och nöjen.

I ur och skur
Fritdslinjen är motsatsen till arbetslinjen. Istället för att sträva efter att människor ska jobba så länge som möjligt, eller sitta av arbetsdagar i Fas3 och arbetscenter, så vill vi leva istället. Politikerna på Northern Future Forum kommer inte att göra något åt saken så länge de inte tvingas till det.

Nu är det hög tid för Existensmaximum!

Arr: Tillbaka till framtiden

Facebook-event

TORSDAG 9 FEBRUARI
FÖREDRAG: FATTIGSVERIGE I NY TAPPNING
@Hallongrottan, Bergsundsgatan 25, T-Hornstull, kl 19.00

Susanna Alakoski stannar till i Hallongrottan på sin turné mot fattigdom och samtalar med Tankesmedjans Sara Hansson och Hallongrottans egna Lotta Vilde Wahl om varför det i dag ömmas för fattiga barn men inte fattiga vuxna. Trots vissa pittoreska skildringar har det aldrig varit charmigt och trivsamt med fattigdom, varken i det gamla fattigsverige eller nyfattigsverige. Det kommer bli en kväll fylld med ilska, bitsk humor à la Susanna & Sara, strategismidande för att vända den dåliga trenden av de ökande klyftorna mellan fattiga och rika och nedmonteringen av välfärdssverige.

Arr: Hallongrottan tillsammans med ABF Stockholm

LÖRDAG 11 FEBRUARI
SEMINARIUM: NO FUTURE? – TILLBAKA TILL FRAMTIDEN
En dags rasande angrepp mot arbetslinjen!
@Fria Teatern, Högdalsplan 10, T-Högdalen, kl 13.00

Brand och Tillbaka till framtiden presenterar en heldag på Fria Teatern med diskussioner om arbetet, arbetssamhället och jobbpolitiken. Korta, eggande och intensiva anföranden, diskussionsinlägg och rasande angrepp mot arbetslinjen.

13.00
Samira Ariadad (Brand): Inledning – Framtidsfaran
Petter Nilsson (Centrum för Marxistiska Studier): Reformismens omöjlighet
Mikael Färnbo (Dagens Arena): Jobbpolitikens återkomst

14.00
Rebecka Bohlin: De osynliga på arbetsmarknaden
Prekariatet: Osäkra jobb, osäkra liv
Jonas Göthner (Feministiskt initiativ): Det obetalda arbetet

15.00
Förorternas riksdag, Forix: Klassegregering – Förortsorganisering
Shabane Barot (förbundet Allt åt alla): Delad stad – Klassegregering

Arr: Brand och Tillbaka till Framtiden tillsammans med ABF Stockholm

Facebook-event

SÖNDAG 12 FEBRUARI
FILM: FLICKORNA I DAGENHAM
@Kafe44, Tjärhovsgatan 46, T-Medborgarplatsen, Kl 15.00

Som avrundning på veckan visar SUF Stockholm filmen Flickorna i Dagenham. Efter filmen blir det diskussion och summering av veckan.

Arr: Syndikalistiska ungdomsförbundet

Facebook-event

MÅNDAG 13 FEBRUARI
STUDIECIRKEL: FEMINISERINGEN AV ARBETET
@Konstfack, T-Telefonplan, kl 18.00

Prekariatet avslutar veckan med en öppen studiecirkel. Vi läser och diskuterar en text av Cristina Morini om exemplet Italien, kognitivt arbete och arbetets feminisering. Vi läser tillsammans, på plats. Inga förberedelser eller förkunskaper nödvändiga, men ta gärna med en egen kopia av texten. http://dl.dropbox.com/u/43877999/morini.pdf

Arr: Prekariatet.se
Facebook-event

Sedan 1930-talet har produktiviteten i Sverige mer än femdubblats, utan  att arbetstiden minskat. Ändå är det få som talar om arbetstidsförkortningar.

”JOBB” ELLER BEHOV?

Arbetssamhället tar ingen hänsyn till vilka arbeten som egentligen behövs, eller vilka vi mår bra av att utföra. Jobben finns bara till för att vi ska fortsätta arbeta -  för att vi ska upprätthålla ett visst ekonomiskt system och för att motverka kris. Men vilka  arbetsuppgifter behövs verkligen i samhället? Ska vi inte hellre dela  på arbetsuppgifter som faktiskt behöver göras?

Om vi arbetar för att ekonomin ska hålla, borde det då inte det vara för en ekonomi som fungerar utan ständiga nedskärningar?

MARKNADEN BETRAKTAR GAMLINGAR SOM ALLDELES FÖR KOSTSAMMA.

I takt med att befolkningen i Europa når högre åldrar kämpar näringslivet – genom politiken – för att göra äldre personer mer lönsamma för ekonomin. 

Ett ”hälsosamt åldrande” borde inte betyda: ”hälsosam för ekonomin”. Det måste få betyda: hälsosam för att leva ett gott liv. Ska näringslivets höga produktionskrav driva politiken som styr våra livsvillkor, eller ska medborgares önskemål om att leva med fritid och social betydelse driva den? Demokratin måste användas för att tillfredsställa människors behov, inte marknadens! Marknaden betraktar gamlingar som oanvändbara om de inte bidrar till marknadens tillväxt. Marknaden är inte lojal med människors behov, varför ska vår folkliga demokrati vara lojal med marknaden?

NORDIC FUTURE FORUM.

Den 8-9 feb samlas makthavarna från Norden, Baltikum och Storbritannien i Stockholm för att fatta beslut över våra liv. Den uttalade önskan är att senarelägga pensionsåldern och se till att vi alla arbetar mer än idag.

De inbjudna experterna är inte representanter från arbetslivet, utan från näringslivet. Istället för att fråga arbetarna själva vad de anser om arbetstidsförlängning frågar man de som använder arbetskraften. Det är som att be Carema representera de gamla och vårdbehövande. 

KRISHANTERING.

Europa står inför en ekonomisk kris. Det är en kris som är skapad av en dysfunktionell ekonomi som bygger på tokiga lån och perversa mängder varor. 

Grekland har visat vilka som är de verkliga förlorarna i denna ekonomisk kris: enskilda medborgare. För att rädda en dåligt fungerande ekonomi förväntas människor jobba hådare, längre och utan garantier eller ersättningar. 

SHOPPING ÄR ARBETE.

I Sverige har krisen ännu inte blivit lika akut. Men de nordiska ledarna förbereder sig, och ställer frågan: ”Hur ska vi få medborgare i nordeuropa att ta krisens smällar?” Arbetslinjen talar om för oss att ständigt arbeta, oavsett vilket arbete det är – och för våra intjänade löner ska vi främja ekonomin ytterligare genom att köpa så mycket som möjligt. Vi ska ”konsumera oss ur krisen”. Politiker från alla partier ställer upp på en modell som kräver att medborgare gör sin plikt och köper så mycket de kan, för att rädda ekonomin. Alltså arbetar man också när man shoppar. 

Marknadsekonomin är totalt beroende av att ständigt producera mer varor, oavsett hur mycket som egentligen behövs och sedan måste vi köpa mer än vi vill, annars utsätter vi marknaden för kris.  

”FÖRBJUD HOBBYS FÖR PENSIONÄRER!”

Pensionsåldern ska höjas för att vi lever längre. Man föreslår bland annat att äldre ska använda sina intressen för att stimulera tillväxten – och inte för att stimulera ett socialt liv utan krav på inkomst eller vinst. Den nuvarande valmöjligheten att sluta bedriva inkomstbringande verksamhet efter 65 års ålder ska bort. Istället ska befolkningarna tvingas att förvandla alla aktiviteter till vinst ytterlilgare några år. Hobby ska förvandlas till företag. Inte för att man vill, men för att man måste. Detta innebär också givetvis att alla som inte kan bli entreprenörer vid 65 års ålder måste hanka på med sina arbeten som vanligt, istället för att få gå i pension och softa lite!

SÄNK ARBETSTIDEN, STÄRK FRITIDSLINJEN!

I samhällsdebatten kan det låta som att fler arbetade timmar och mer jobb är något alla vill ha. Det stämmer inte. De poltiker som samlas i Stockholm 8-9 februari för att diskutera hur du ska jobba längre har själva förmånliga pensionsvillkor. Det är vanligt folk som ska jobba mer. För hundra år sedan sänktes arbetstiden till 8 timmar per dag. Nu är det dags att sänka den igen.

Idén om att vi ska senarelägga pensionsåldern är inget annat förnedrande. Att tvinga ut våra mor- och farföräldrar på arbetsmarknaden är en dystopisk framtidvision. 

Framtiden är en politisk fråga.

Det är dags för allmänheten att  -

Ta tillbaka framtiden och idén om social utveckling som bygger på innovation och solidaritet.

Arbeta för rikare allmänningar, kultur och sociala strukturer.

Ta tillbaka individens fritid.

Fritdslinjen är motsatsen till arbetslinjen. Istället för att sträva efter att människor ska jobba så länge som möjligt, eller sitta av arbetsdagar i Fas3 och arbetscenter, så vill vi leva istället. Politikerna på Northern Future Forum kommer inte att göra något åt saken så länge de inte tvingas till det. 

Demonstration: Onsdag 8 februari. 18.00 vid Svampen på Stureplan.

Därifrån går vi till toppmötet!

TILLBAKA TILL FRAMTIDEN.

Den 8-9 februari kommer ett toppmöte äga rum i Stockholm, där statschefer och näringslivsrepresentanter från Sverige, Norden, Baltikum och Storbritannien ska mötas för att besluta om vår framtid. Målet med mötet är bland annat att undersöka hur man ska kunna få in fler kvinnor på toppositioner i politiken och näringslivet – något som här anses vara en självklar del av jämställdhetsarbetet.

Vi tycker inte att detta är så självklart, utan snarare att det finns anledningar att kritisera agendan. Men hur kan man möjligtvis vara emot ökat kvinnligt inflytande i Sverige 2012?

Jämställdhet är ju något som alla sägs eftersträva idag, men få ifrågasätter vad detta faktiskt innebär, och vilka frågor som är viktiga för att vårt samhälle ska nå fullständig jämställdhet.

Vi anser att en stor del av jämställdheten grundas i det rent materiella, alltså i exempelvis löner. Den manliga maktdominansen genomsyrar hela samhället: i arbetslivet ser vi fortfarande tydliga löneskillnader mellan kvinnor och män. Vi vill att kvinnor och män ska ha lika lön för lika arbete – oavsett om de arbetar som chefer, företagare eller anställda inom exempelvis vård och omsorg.

Detta politiska konvent har på agendan satt en fråga som berör jämställdhet, men deras syn på jämställdhet tillfredställer ett överordnat syfte. Nämligen att lägga ekonomiska resurser på att befrämja svenskt näringsliv och landets ekonomiska tillväxt.

Ambitionen att öka kvinnligt entreprenörskap omfamnas därför av liberalfeminister. De lägger tonvikten vid enskilda kvinnliga individers framgång.

Feminism handlar inte om att sätta enstaka kvinnliga individer vid maktpositioner, det handlar om att förändra de grundvalar som ojämlikheten vilar på. Att vara kvinna är inte synonymt med att vara kvinnorättskämpe, och en inflytelserik kvinna kommer inte med sin maktposition att göra det bättre för kvinnor i allmänhet.

Det är viktigt att komma ihåg att det inte finns en generell ”kvinnosituation”.

Alla kvinnor lever inte under samma villkor, eftersom vissa har mer makt och pengar än andra. En framgångsrik kvinnlig entreprenör, kan betala en annan kvinna för hushållsnära tjänster. Olika orättvisor går in i varandra. Vi vill ha en struktur i arbetslivet som skapar ökad stabilitet för alla kvinnor, inte reproducera den patriarkala maktbalansen som gör att en del kvinnor blir framgångsrika på andra kvinnors bekostnad!

Strävan efter ekonomisk tillväxt är förödande ur ett hållbarhets- och jämlikhetsperspektiv. Istället för att skapa en tryggare tillvaro och mindre tärande arbetsbelastning för många, genom en fördelning av befintliga resurser, gynnas en liten mängd i den ekonomiska toppen av ett konstruerat tävlingsdrev.

Det största problemet för svenska kvinnor är inte att det finns för få kvinnliga chefer och entreprenörer. Oavsett vilket kön ens chef har, så har de samma mål: ökad produktivitet, ökad profit. Om man verkligen ville öka jämlikheten i Sverige, vore det inte mer trovärdigt om målet var att utjämna löneskillnaderna inom alla yrken, för alla individer?

Som feminister förespråkar vi jämlikhet. Vad vi verkligen behöver är en politik som förändrar kvinnors situation från grunden – inte en politik som över våra huvuden bestämmer vilka som ska bli chefer eller entreprenörer. Men en förändrad politik är inget man får genom att hoppas och önskedrömma, det är något man måste kräva.

Kravet på lika lön för lika arbete, och på arbetstidsförkortning, är vägen tillbaka till framtiden.

I samhällsdebatten kan det låta som att fler arbetade timmar och mer jobb är något alla vill ha. Det stämmer inte. De poltiker som samlas i Stockholm 8-9 februari för att diskutera hur du ska jobba längre har själva förmånliga pensionsvillkor. Det är vanligt folk som ska jobba mer. För hundra år sedan sänktes arbetstiden till 8 timmar per dag. Nu är det dags att sänka den igen.

Fritdslinjen är motsatsen till arbetslinjen. Istället för att sträva efter att människor ska jobba så länge som möjligt, eller sitta av arbetsdagar i Fas3 och arbetscenter, så vill vi leva istället. Politikerna på Northern Future Forum kommer inte att göra något åt saken så länge de inte tvingas till det.

Det personliga är politiskt, framtiden likaså.

Demonstration: Onsdag 8 februari. 18.00 vid Svampen på Stureplan. Sedan går vi till toppmötet!